Mer än Diabas
Gylsboda är mer än Diabas, industri & Sliperi, även om Diabas är det centrala i bygden. Gylsboda är också vacker natur, och här finns oaser för insekter och för alla som uppskattar blomstrande omgivning. Werner Eriksson arbetade i Diabasbrotten, men var också mycket engagerad i föreningsverksamhet. Trädgårdsarbete hann han också med. En fantastisk blomsterprakt som dottern Britt fortfarande håller levande.
I Sliperiet är vi mest inne på ogräsrensning vad gäller trädgårdsarbete. Per har shoppat loss och börjat inreda lilla redskapsskjulet, han sponsrar oss med redskap så vi kan vara flera att arbeta samtidigt- så blir arbetet roligare.
Enhetligt svart & snyggt, tom lövkorgarna passar in!
En av dagens trevliga besökare var en härlig dam som cyklat från Lönsboda i värmen, men det var inget märkvärdigt tyckte hon, trots att hon har några år på nacken, född 1933.
Mitt i varmaste solgasset kom hon cyklande och berättade bl s för oss om när Tyskarna kom för att arbeta i brottet. Om hur tjejerna tyckte det var spännande i 50- talets Örkened med ett gäng killar från Tyskland. Bruno Werner och hon som sedan skulle komma att bli fru Werner möttes och tycke uppstod. Hon berättade att tyskarna bodde i Disponentvillan och förväntades cykla till Hägghult därifrån. Tyskarna som var välutbildade stenarbetare nöjde sig inte med sådant. De fick sedan ordnat så de kunde åka på lastbil med en hemmasnickrad kur på bilen.
Alltid spännande att höra mer om livet kring brotten, speciellt när man också jobbar med just den Diabas som arbetet kretsar kring.
Början på skulpturen ”Droppen urholkar stenen”.
Glömde naturligtvis föreviga resultatet, det får bli i morgon.
En favorit, Bording Design.
