”Röda trådens slut”, från idé av Ewaldsson.
Svårt att förmedla denna i bild, men försöker..
Och i ord försöker jag förmedla kedjan av händelser som lett fram till denna skulptur: ”Röda trådens slut” i Diabas & silver.
Har ni hört Sven Ingvars låt, med samma namn? Det hade Ingmar Ewaldsson gjort när han kom till oss i Sliperiet. Raden ”Jag ristar i svart granit. Dagarna i ditt liv. En blev till år, en sista vår. En längtan om evig frid.. ” fastnade när han lyssnade på radion i bilen. Tankarna tog fart och associationer till Ewaldssons pappa som en gång ägde marken där Diabasen bryts än i dag gav idén till att göra en skulptur i Diabas som visar att ”Vi möts igen, vid röda trådens slut”. Ewaldsson tänkte först någon form av symboler som skulle mötas, jag spånade vidare och föreslog små klättrande figurer i silver. Vi bollade idéer och resultatet ser ni på bilderna:
De små klättrarna kommer att mötas där uppe på toppen, vid röda trådens slut. Även om de inte når den samtidigt kommer de förr eller senare att förenas där.
Texten lyder: ”Jag reser med dig en bit. Men kan inte följa dit. När allt är förbi. Med allt som förblir. Där ses vi i sinom tid.”
och på baksidan, titeln ristad i ”svart granit”..
Hur kul är det inte när någon helt oväntad kommer med idéer om en design, en tanke som knyter ihop så mycket på en gång. Även om det är låttexten som var inspirationen så finns det så mycket Gylsbodahistoria inbakat i skulpturen. Ett jätteroligt projekt och nu visar vi resultatet.
Ungdomarna som byggde vindskydd vid gamla brottet i helgen provkörde det med en gång. De hade en god natts sömn trots friska vindar säger de. Härliga ungdomar, så roligt att hängde på och genomförde hela dagen med matlagning, byggnation och övernattning.
Andra besökare uppskattar också naturen vid gamla brottet. Här är det tyska familjer som njuter av utsikten.
Några besökare tog en titt på den stora minnesstenen som Rudolf Germeroth håller på med, till Goro Suzuki.
Andra kikade på de gamla bilderna efter att ha tittat på Christer Bording & Ditte Norströms vackra utställning.
Några var glassugna när de kom.
Några svängde in när de såg skylten, ovetandes om vad det egentligen var. När det så visade sig att de var väldigt konstintresserade var det ju extra roligt när de fick se de vackra skulpturerna och konstvävnaderna.
Mellan arbetandet med stenen och mottagande av trevliga besökare fortsätter organiseringsarbetet i silversmedjan, där hyllorna nu ser lite mer presentabla ut.
I morgon tisdag är det Mats som tar emot i Sliperiet. Jag skall köra mamma Ulla till sista cellgiftsbehandlingen. Idag kom hon med två stora kassar brödbullar hon bakat till Sliperiet. Vi tackar & hurrar & grattar till att sista behandlingen snart är genomförd. Hurra!
